Bioshock

03.09.2007

Året är 1960. Jack, vår rollfigur i 2K:s djärva skjutspel, sitter intet ont anande på ett flygplan när det plötsligt kraschar i Atlanten. Vi överlever kraschen och simmar upp ur djupet för att se planet slukas av havet. Som tur är ser Jack en fyr som sticker upp ur vattnet precis bredvid honom. Vi försöker rädda oss själva och äventyret börjar.

Fyren är i själva verket en passage till en annan värld. I den här världen har vetenskap och konst inga gränser. Världen skapades av en man som inte ville identifiera sig med vanliga koncept som etik och moral. Rapture är en undervattensvärld som byggdes av Andrew Ryan. Rapture måste ha varit en vacker stad. Detta inser vi när vi kommer ut ur batysfären som för oss ner till Rapture. Art deco-stilen är både snygg och hemsk samtidigt. De vackra väggarna och mattorna är smutsiga och nedblodade. En sak är uppenbar; nåt gick fruktansvärt fel i Rapture…

Bioshock använder de första minuterna till att visa spelkontrollen. Det görs på ett bra sätt. Vi får veta vad vi ska göra av vår vän Atlas (en man som överlevde katastrofen i Rapture) genom en radio som vi hittat. Introt är varken för kort eller för långt. Med Atlas hjälp, och med hjälp av en karta som vi kommer åt med M-tangenten, behöver vi aldrig glömma vilket det nuvarande uppdraget är eller vår position. Vi måste tyvärr beklaga att man inte förstår kartan förrän efter att ha spelat en halvtimme, eftersom flera våningar är ritade som om de låg bredvid varann. Men om vi går runt i förvirring för länge visas som tur är en pil i övre delen av skärmen och pekar oss vidare i rätt riktning.

Vårt första vapen ("Would kindly obtain a pipe wrench") är en vanlig skiftnyckel. Vapnen kan lätt förbättras med hjälp av plasmider eller en Power To The People-station. Det känns helt rätt att använda skiftnyckeln, som i början är det svagaste vapnet, igen senare. Bioshock har annars den vanliga uppsättningen vapen. De sträcker sig från den nämnda skiftnyckeln via gevär till automatvapen.

Så snart vi bekantat oss med kontrollerna berättar Atlas genom radion vad vårt mål är för de första 6-7 speltimmarna. Vi måste rädda hans familj, som inte lyckades fly från Rapture. För att komma till familjen måste vi först klara av några sidouppdrag. Ett av de första uppdragen är att döda den sinnessjuka tyska läkaren dr Steinman. En av Bioshocks mindre svagheter dyker upp under de första speltimmarna. Programmet sätter hela tiden samma motståndare framför oss. De uppför sig ganska intelligent, men efter två tredjedelar av spelet blir det lite tråkigt.

I andra delen av spelet måste vi ta foton av våra motståndare (som kallas Splicers) för en påstådd väns "forskningsprojekt". Det här visar sig vara ännu en innovativ idé hos Bioshock. Genom att fotografera motståndarna när de slåss, är döda eller bara vandrar runt och sen nå en viss forskningsnivå, får vi bonusar och information som säger vilken typ av vapen eller vilka plasmider som är mest effektiva för att eliminera motståndarna.

Eftersom Rapture en gång beboddes av några av världens största genier, poppar tekniska innovationer upp där som svampar över havsbottnen. Forskarna har med hjälp av ett extrakt som heter ADAM utvecklat en teknik som gör det möjligt att skriva om en persons genetiska kod. Till exempel kan en person kasta iväg elchocker med sina bara händer eller frysa en motståndare och sen sätta eld på den med en handvinkning. Folket i Rapture kallar det "plasmider". De här plasmiderna hittar man genom hela spelet i gömda passager eller på vissa speciella platser. Plasmider kan också köpas i automater som finns över hela Rapture. För att köpa plasmider eller plasmidbehållare, behöver vi dock ADAM. Detta får vi i sin tur genom att antingen rädda eller döda Little Sisters. Det är småflickor som vandrar runt i Rapture och samlar upp ADAM från lik med hjälp av en speciell spruta. Men de här flickorna är inte ensamma. De har alltid sällskap av en "Big Daddy". För att få tag i ADAM måste vi först slå ut en Big Daddy (med rätt kombination av vapen och plasmider är det inget problem), för att sen komma åt hans Little Sister. Spelet ger oss här ett moraliskt dilemma, speciellt första gången vi träffar en Little Sister. Om vi räddar den lilla flickan får vi bara halva mängden ADAM mot vad vi får om vi dödar henne och suger ut det. Det moraliska dilemmat (vad vi väljer att göra med barnet) påverkar bara beteendet hos barnen på barnsjukhuset och det efterspel som vi ser efter att Bioshock är slut. Den här aspekten av storyn hade de kunnat utveckla mer.

Det finns fyra typer av plasmider: aktiva plasmider, som vi kan använda med ett musklick, och tre olika passiva plasmider (Combat Tonic, Engineering Tonic och Physical Tonic) som man kan byta i genbanker och liksom i de flesta RPG:s förbättrar de uthållighet, styrka och förmåga.

Förutom att använda plasmiderna kan vi dessutom "förbättra" vår ammunition. Ammunitionen kan man hitta, eller så kan man skapa den i en av automaterna. Vi kan alltså använda standardgevär för att fyra av 00-kulor, elektriska kulor eller exploderande kulor mot motståndarna. Varje typ av motståndare reagerar på sitt sätt. Vi lär oss vilken typ av ammunition som är bäst för varje motståndare genom att fotografera dem.

Ett ord räcker för att besvara den här frågan: fantastisk! Bioshock stjäl din uppmärksamhet från första minut och det är ett trevligt spel hela vägen till slutet. Det finns mycket lite dötid. En negativ sak vi märkte var att man i slutet av spelet måste ta med en Little Sister genom Rapture. Eftersom hon är så långsam blir den delen jättetråkig. Dessutom går de fyra meningar hon hela tiden upprepar verkligen en på nerverna. Men det är nästan det enda som hade kunnat utelämnas från Bioshock. Atmosfären påminner definitivt om Doom 3 eller FEAR. Den speciella musiken i bakgrunden är en njutning för öronen och spelets humor ger några skratt även under mer intensiva stunder. Man kan spendera 2 dollar i en spådomsmaskin för att få höra "Better luck next time".

2K balanserar mellan genial innovation och brist på information för spelarna. Vad exakt som hänt i Rapture förklaras aldrig. Genom dagböckerna som vi hittar på alla möjliga platser under spelets gång får vi veta delar av berättelsen. Tre fjärdedelar av spelet lämnar frågor obesvarade efter den fantastiska och vackert iscensatta sluttwisten. Vi tror i och för sig att det är precis den effekt som Bioshock var tänkt att ge.

Bioshock måste få beröm för den här delen också. Unreal 3 Engine låter verkligen Raptures skönhet (och kaos) att glänsa. Kärleksfullt konstruerade våningar kombineras med otroligt vackra vatteneffekter och otroliga plasmideffekter. På några få ställen verkar texturen lite urvattnad. De platserna märks mycket i första delen av spelet, vilket är orättvist eftersom resten av Bioshock är helt felfritt.